• strict warning: Non-static method view::load() should not be called statically in /customers/0/c/e/jagackemuseum.se/httpd.www/sites/all/modules/views/views.module on line 879.
  • strict warning: Declaration of views_handler_filter::options_validate() should be compatible with views_handler::options_validate($form, &$form_state) in /customers/0/c/e/jagackemuseum.se/httpd.www/sites/all/modules/views/handlers/views_handler_filter.inc on line 589.
  • strict warning: Declaration of views_handler_filter::options_submit() should be compatible with views_handler::options_submit($form, &$form_state) in /customers/0/c/e/jagackemuseum.se/httpd.www/sites/all/modules/views/handlers/views_handler_filter.inc on line 589.
  • strict warning: Declaration of views_plugin_row::options_validate() should be compatible with views_plugin::options_validate(&$form, &$form_state) in /customers/0/c/e/jagackemuseum.se/httpd.www/sites/all/modules/views/plugins/views_plugin_row.inc on line 135.
  • strict warning: Declaration of views_plugin_row::options_submit() should be compatible with views_plugin::options_submit(&$form, &$form_state) in /customers/0/c/e/jagackemuseum.se/httpd.www/sites/all/modules/views/plugins/views_plugin_row.inc on line 135.

J.A.G. Acke

Om konstnären J.A.G Ackes rikedom var fantasin,
så var hans styrka tillförsikten och livsbejakelsen. Acke uppvisade en mångfasetterad och motsägelsefull personlighet. Om han å ena sidan tycktes var ett livets söndagsbarn, märks också ett inslag av djupsinnighet och vånda i hans natur. Bakom den skenbart lekande improvisationen som kom att prägla hans konst fanns ett gäckande sökande i gränslandet mellan fantasi och verklighet.

Glädjen att få vara till, att spänna bågen, och njuta av sin kraft, att vara nära de yttersta skären med en fria horisonten och vara ett med elementen var fundamentalt för Acke. Han tillhörde den oppositionella generationen av konstnärer som under 1880-talet vände sig mot Akademien och dess slentrian. Till skillnad mot många av sina samtida fastnade han aldrig i något fack, utan utvecklades ständigt.

Lika lite som man kan på visa några egentliga förebilder hoppades han själv få några efterföljare. Bland konstnärsförbundarna blev han kanske den mest självständige eller som Otte Sköld uttryckt det; ”Acke var lika underskattad som många av hans samtida var överskattade”. Med tiden kom ett erkännande. Under senare år har också utländska konst-historiker påvisat Ackes pionjärsroll i samband med introduktionen av den friluftsvitalistiska rörelse som växte fram under början av seklet.
Karl Asplund har på ett vackert och träffande sätt fångat Acke i ett eftermäle; ”Det har aldrig funnits någon förslappning eller självupprepning i hans konst, den må för övrigt gälla vad den kan. Hur nyckfullt han kryssat över konstarternas skilda hav, hur övermodigt snabbt han gått över stag och tagit nya kurser, aldrig har han haft kvällsbleke kring sin farkost, utan ständigt frisk växlande vind.
Det faller sig naturligt, när man söker karaktärisera Ackes konst, att gripa bilder av detta slag. Om bland Konstnärsförbundets fyra stora döda Karl Nordströms element var jorden, Richard Berghs elden och Eugène Janssons vattnet, var Ackes luften, blå, tindrande sommarluft med seglande fantastiska och sorglösa idémoln och hastigt kantrande impulsvindar. Och hans konsts genius var luftanden Ariel.

I en av sina efterlämnade aforismer skriver Acke ”Dekoration är konst utan kärlek”. Det är en sanning med modifikation när det gäller Acke. Alltid finns en sann bejakelse i det som sysselsätter honom, vare sig det gäller själslivet eller gärningen.
Acke var en idérik mångfrestare som provade på det mesta inom konstens områden. I vilken form det kom till uttryck var mindre väsentligt, så länge det stämde med den inre övertygelsen, eller med Ackes egna ord; ”Som konstnär är jag van att binda min fantasi, att fasthålla något jag vill ge uttryck för och utveckla det.” Att ge efter för det irrationella och slippa det symmetriska såg Acke som ett villkor för allt liv. Den natur som tillsammans med människan utgjorde grogrunden för livets rytm borde inte manipuleras utanför naturlagarna. Här förenade han både Strindberg och Heidenstams syn på skapelseprocessen i en praktfull syntes. Den förres tro på det slumpartade, med den senares tilltro till inbillningskraften i förening.